Idag började morgonen med utvecklings samtal på dagiset, och kände mig så nöjd när jag gick där ifrån. Bara massa positiva saker om pojkarnas utveckling och hur dem har skött sig under terminen. Efter samtalet gick jag hem och tog det lite lugnt innan jag gick iväg och handlade och tog en promenad med tösen.
Just ja! Måste även berätta om på vägen till affären. Jag brukar nästan alltid gena genom kyrkogården när jag går till affären. Dels för att det är så lugnt och fint, och jag brukar kunna tänka bättre när jag går där. Sinnes ro med andra ord. Denna gång var det begravning, inget konstigt med det egentligen då det sker några gånger i veckan. Men redan på framsidans parkering märkte jag att det var ovanligt många bilar som stod där, och då pratar vi om dyra bilar. Aja, rykte på axlarna och gick in genom grindarna. Jag gick längst med muren för att inte störa då alla stod utan för kyrkan. När jag går ut genom andra öppningen så märkte jag att även där var det ovanligt mycket bilar för att vara en begravning. Går några meter utanför grinden och möter taxi 020, här i Mariefred(?) första tanken var ju direkt "Den räkning lär inte bli billig". Är ju ca 6mil till Stockholm här ifrån. När jag kommer ifrån parkeringen märker jag även att det kommer ett stort led med bilar som parkerar längst gatan och ålderdomshemmets parkeringar. Med nu kommer det mest chockerande av allt... Det stod även två polisbilar som hade parkerat där för att gå på begravning. Vem var denna person egentligen som hade avlidit? Trodde inte i min vildaste fantasi att poliser i tjänst får gå på en begravning!
Hade något att fundera på iallafall till affären :)
När jag hade handlat gick jag ju även samma väg tillbaka, och det verkade som att även taxichauffören fick följa med in på begravningen, för bilen hade han parkerat fint utanför kyrkan, och han satt inte i den. Så antar att farbrorn som åkte taxin får betala ut 12mils resa istället för 6.
När jag väl kom hem så var det bara att slänga av sig sakerna från affären och bege sig ut igen, men denna gång mer mot stan. Skulle hem till en tjej och köpa några fina leggins av henne. Och ni kan inte ana vilken söt hund till valp hon hade :) Och Mailey som även var med dit skratta så gott av alla pussar hon fick. Tur att alla mina barn är djur kära <3
På väg hem stötte jag på älsklingen som var på väg att hämta pojkarna från dagis, så valde att hålla sällskap och hämta dem tillsammans. När vi kom till dagis så gick Alex för att leta efter pojkarna, och jag gick in för att tömma deras hyllor och kolla i kvarglömda-saker-lådan. Var nämligen sista dagen på dagis, då sommarlovet börjar för dem nu :)
När jag står och rotar i lådorna på deras hyllor så känner jag att jag trampar på nått vasst och krasar lite under foten, så första tanken var en grus hög, så jag drar min andra fot under där det hade stuckit till för att få bort gruset. Jag fortsätter att packa mer barnens saker i deras väskor och känner att det kliar konstigt under foten, så kollade på golvet vad jag egentligen hade trampat på. Jo, se på fan, en geting! Chockad över att jag inte hade mer ont stod jag och stirra på den i några sekunder innan jag sa till ena dagisfröken att jag hade trampat på en geting så dem kunde ta bort den. Och jag tror inte hon tänkte sig för när hon brister ut i förskräckelse "Ja vilken tur att du trampa på den och inte ett barn!" Hon bad genast om ursäkt då hon kom på vad hon hade sagt, men jag förstår ju gott och väl vad hon menar! Är bara glad att det inte var någon av mina pojkar som trampade på den istället.
Annars har det inte hänt så mycket så här på kvällen, tränat lite nu för en stund sedan, så har en härlig och go mjölksyra i benen :)
I morgon är det fredag, så vi får helt enkelt se vad dagen bjuder på. Men nu ska jag avrunda inlägget lite :)
Just ja! Måste även berätta om på vägen till affären. Jag brukar nästan alltid gena genom kyrkogården när jag går till affären. Dels för att det är så lugnt och fint, och jag brukar kunna tänka bättre när jag går där. Sinnes ro med andra ord. Denna gång var det begravning, inget konstigt med det egentligen då det sker några gånger i veckan. Men redan på framsidans parkering märkte jag att det var ovanligt många bilar som stod där, och då pratar vi om dyra bilar. Aja, rykte på axlarna och gick in genom grindarna. Jag gick längst med muren för att inte störa då alla stod utan för kyrkan. När jag går ut genom andra öppningen så märkte jag att även där var det ovanligt mycket bilar för att vara en begravning. Går några meter utanför grinden och möter taxi 020, här i Mariefred(?) första tanken var ju direkt "Den räkning lär inte bli billig". Är ju ca 6mil till Stockholm här ifrån. När jag kommer ifrån parkeringen märker jag även att det kommer ett stort led med bilar som parkerar längst gatan och ålderdomshemmets parkeringar. Med nu kommer det mest chockerande av allt... Det stod även två polisbilar som hade parkerat där för att gå på begravning. Vem var denna person egentligen som hade avlidit? Trodde inte i min vildaste fantasi att poliser i tjänst får gå på en begravning!
Hade något att fundera på iallafall till affären :)
När jag hade handlat gick jag ju även samma väg tillbaka, och det verkade som att även taxichauffören fick följa med in på begravningen, för bilen hade han parkerat fint utanför kyrkan, och han satt inte i den. Så antar att farbrorn som åkte taxin får betala ut 12mils resa istället för 6.
När jag väl kom hem så var det bara att slänga av sig sakerna från affären och bege sig ut igen, men denna gång mer mot stan. Skulle hem till en tjej och köpa några fina leggins av henne. Och ni kan inte ana vilken söt hund till valp hon hade :) Och Mailey som även var med dit skratta så gott av alla pussar hon fick. Tur att alla mina barn är djur kära <3
På väg hem stötte jag på älsklingen som var på väg att hämta pojkarna från dagis, så valde att hålla sällskap och hämta dem tillsammans. När vi kom till dagis så gick Alex för att leta efter pojkarna, och jag gick in för att tömma deras hyllor och kolla i kvarglömda-saker-lådan. Var nämligen sista dagen på dagis, då sommarlovet börjar för dem nu :)När jag står och rotar i lådorna på deras hyllor så känner jag att jag trampar på nått vasst och krasar lite under foten, så första tanken var en grus hög, så jag drar min andra fot under där det hade stuckit till för att få bort gruset. Jag fortsätter att packa mer barnens saker i deras väskor och känner att det kliar konstigt under foten, så kollade på golvet vad jag egentligen hade trampat på. Jo, se på fan, en geting! Chockad över att jag inte hade mer ont stod jag och stirra på den i några sekunder innan jag sa till ena dagisfröken att jag hade trampat på en geting så dem kunde ta bort den. Och jag tror inte hon tänkte sig för när hon brister ut i förskräckelse "Ja vilken tur att du trampa på den och inte ett barn!" Hon bad genast om ursäkt då hon kom på vad hon hade sagt, men jag förstår ju gott och väl vad hon menar! Är bara glad att det inte var någon av mina pojkar som trampade på den istället.
Annars har det inte hänt så mycket så här på kvällen, tränat lite nu för en stund sedan, så har en härlig och go mjölksyra i benen :)I morgon är det fredag, så vi får helt enkelt se vad dagen bjuder på. Men nu ska jag avrunda inlägget lite :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar