Lycka

Lycka kan jämföras med droger. Du har dina stunder på rosa moln, men förr eller senare avtar effekten. Åter tillbaka till verkligheten. Tänk om lycka hade lika långvarig effekt som hat, ilska och sorg, allt hade vart så perfekt då, t.ex sorg kan man bära med sig i flera år, men aldrig hört någon bära på lycka i samma antal år. Och tänk inte ens tanken på "men kärlek är ju lycka"... Nej de är det inte! Kärlek är en kemisk reaktion av kåthet, så sånt bullshit kan ni predika om någon annanstans. Och får väl lov att poängtera att det är inget problem i mitt förhållande, så ni kan bevara era spekulationer. Kanske uppfattas som skev verklighetsuppfattning av vissa, men vad är ni att döma?

Varför dessa tankar? Inblick i verkligheten kanske?
Jag är inte bitter, jag har inte pms, jag delar bara med en av mina tusen kvälls tankar jag bär på vardagligt.
Och får väl be om ursäkt för att inlägget blev lite rörigt, men har varken ork eller lust att hålla min blogg pedantisk i denna stund.

God natt!